Business Bryssel

Uppemot 30.000 lobbyister i en stad mindre än Stockholm, paradis för Europas demokrati eller ett paradis för storföretagens påverkanskampanjer? Europas medborgare måste nu börja ställa sig frågan, vilka styr EU egentligen och i vilket syfte?

the-last-shirt-3701085_1920

Inför EU valet i Maj 2019 skickade Dagens Nyheter ut en enkät till alla svenska EU parlamentariker, frågan de ställde var ”har du någon gång blivit påverkad av lobbyister?” Nära 50 procent svarade ja, och 12 av 20 parlamentariker uppger att de har blir kontaktade varje vecka av olika lobbyister. 5 av 20 uppgav att de hade blivit kontaktade varje dag.

För att ni skall kunna få en hint om hur mycket pengar privata företag lägger på att påverka förslag och lagar EU lägger fram så har de 5 största olje och gasföretagen mellan 2010 och 2019 lagt cirka 2,6 miljarder kronor på att försöka få inflytande i Europas miljöpolitik. Är det verkligen demokrati när de stora företagen har större påverkan inom EU än den vanliga medborgaren?

När Sverige röstade för ett svenskt EU medlemskap 1994 var en av viktigaste frågorna att snuset skulle bli lagligt och få säljas i alla medlemsländer. Trots många omröstningar angående snuset är det fortfarande 25 år senare inte lagligt att sälja snus i något annat EU land än i Sverige, trots att flera studier visar att det är mycket hälsosammare än att röka. Undrar ni varför snuset fortfarande är olagligt att sälja i Europa? Därför att cigarett företagen vet att om EU:s medborgare hade snusat istället för rökt så hade tex Philip Morris som är en av de största tobaksföretagen, gått enormt mycket back på det. Därför satsar till exempel Phillip Morris årligen enorma summor på att försöka påverka EU att rösta nej till snuset, allt för att behålla sitt tobaksimperium. Svenska snusjätten Swedish Match har tyvärr inget att sätta emot när alla stora cigarett företagen går samman. Sorgligt men sant.

Svenska Dagbladets granskning visar att det inte bara är inte bara privata företag som satsar stora pengar på lobbyverksamhet i Bryssel. Vad många inte vet är att svenska skattepengar går till att finansiera lobbyismen inom EU. Svenska Dagbladets kartläggning förra året visade att cirka 100 miljoner svenska skattekronor går till detta. Det betyder alltså att alla vi som betalar svensk skatt även betalar för cirka 15 kontor som enbart syftar på att påverka Unionens framtid.

Den erfarne EU politikern Christofer Fjellner (M) menar att de svenska lobbyister som företräder svenska landsting och regioner inte lyckas påverka unionen särskilt mycket. Han säger även att han har haft mer kontakt med företag som lägger några hundra tusen kronor snarare än med svenska lobbyister som lägger 100 miljoner. Det betyder alltså ännu en misslyckad satsning med våra skattepengar som medel.

Det stora problemet med lobbying inom EU är att det saknas transparens, det finns alltså inget register som registrerar vilka företag som träffar vilken person inom EU. Detta leder till att det är i princip helt omöjligt att granska hur ett beslut de facto kom till, ingen vet om det var parlamentarikern själv som tog initiativ till ett beslut eller om han fick förslaget serverat från en lobbyorganisation. Ingen vet egentligen vems åsikt en parlamentariker företräder, i det bästa av världar är det parlamentarikerns egna åsikt, i det sämsta av världar är det en köpt åsikt.  

Men det mest sjuka med EU är alla dess förmåner som ges till parlamentarikerna och bristen på insyn vart förmånerna tar vägen. Varje månad får varje parlamentariker cirka 42.000 kronor som skall gå till att hyran till sitt kontor i sitt hemland, men i vissa (troligtvis många) fall utnyttjar politikerna partiets lokaler, detta betyder alltså att pengarna går in direkt till partiets kassa. Undra på varför svenska partier tycker EU-valet är så viktigt.

Sverige betalar även en väldigt stor medlemsavgift till EU som årligen ligger på 30 miljarder kronor, och frågar du de flesta svenska medborgare så kan de inte på rak arm säga vad exakt vi har fått för pengarna. Sanningen är att vi får tillbaka max 50 procent i olika bidrag, summan brukar variera från 10 till 15 miljarder. Rimligt? Not so much.

Finns det någon svensk politiker som kan säga att den Europeiska unionen har varit en vinstaffär för svenskarna? Trots att vi betalar extrema summor till EU varje år tycker EU-Kommissionen att vi betalar för lite, en uppfattning som delas av bland andra vår EU-minister Hans Dahlgren (S).

Hur kan du tycka det är rimligt att ännu fler svenska skattemiljarder ska gå till att försörja den överstatliga EU apparaten? Hur kan du tycka att det är rimligt att svenska medborgare som redan betalar väsentligt mer pengar än andra medborgare skall betala ännu mer? Frågorna är många och tyvärr får vi inga svar då det inte längre finns något riksdagsparti som ligger på om ett svensk utträde, både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har som bekant backat i sin EU-kritik.

”Vinsten” som svenska politiker brukar tala om är att vi ”samarbetar mer” inom stora områden som terrorism,miljö och forskning. Min fråga är då, trots alla miljarder vi och privata företagen göder EU med, har medborgare fått valuta för pengarna? Svaret är entydigt ett nej det är nästintill enbart företagen som har tjänat på de europeiska samarbete. Jag menar, kan inte Norge och Island samarbeta med andra europeiska länder trots att de är utanför den överstatliga unionen? Klart att de kan. Det finns till och med fördelar med att vara utanför unionen. Island och Norge kan själva sluta avtal med Kina och USA istället för att alla medlemsländer först ska komma överens om avtalet, och efter det komma med sina synpunkter om avtalet. Dessutom minskar chansen att lobbyister kan påverka processen.

Det är på dags att vi på allvar tar debatten om ett svenskt EU utträde, för även om jag inte var född 1994 när det folkomröstades om ett inträde är jag tämligen säker på att EU medlemskapet har varit en stor förlust affär för Sverige och svenska medborgare. Det är bara att lägga sig platt och erkänna Business Bryssel lurade hela svenska folket.

 

 

United States of Money

USA brukar marknadsföra sig som den bästa demokratin i världen, där vilken amerikansk medborgare som helst kan bli vald till president. Landet går till och med ut i krig för att få världen mer demokratisk, men kan verkligen vem som helst bli amerikansk president?


I själva verket är detta bara en illusion. För om du skall bli president krävs det att du lyckas samla in flera miljarder kronor från privata företag och rika privatpersoner som sponsrar din valkampanj, detta är själva definitionen av en oligarki. Med oligarki menas att det är ett fåmannavälde, att få personer styr genom att ha tillgång till kapital och/eller ärvda titlar. Det vill säga självaste antitesen för en väl fungerande demokrati.


Känns det för er helt främmande när jag säger att USA i själva verket snarare är en oligarki än en demokrati? Här reder jag ut problemen med ”den bästa demokratin i världen”.


För att bedriva en svensk valkampanj får partierna dels pengar staten men även intäkter från medlemmarna. Sedelbunten är olika stor beroende på hur många ledamöter partiet har i Riksdagen/region/landsting etc. Inför valet 2018 var det Socialdemokraterna som lade mest pengar på sin valkampanj, närmare 100 miljoner kronor spenderades för att försöka påverka svenska folket att rösta på partiet. I jämförelse med USA är detta bara en droppe i Atlanten, Washington post skriver att Hillary Clintons valkampanj landade på 768 miljoner dollar. Det spelar såklart en roll att vi i Sverige snarare röstar på ett parti snarare än en person, men ni fattar poängen.

Visst det finns problem med det också, till exempel att det missgynnar små partier eller nystartade partier men det är i alla fall inte korrupt som det amerikanska systemet.


För att bedriva amerikanska presidentvalskampanjer krävs det ofantligt mycket mer pengar än i svenska riksdagsval. Detta har legat till grund för att så kallade PACs har kommit till. PAC står för Political action committee och syftar till att företag och privatpersoner kan skänka bidrag till olika kandidater genom olika PACs organisationer för att stödja den kandidaten kapitalet vill ska vinna. Dock finns det ett maxbelopp som en PAC organisation får skänka till en kandidat. Men efter ett beslut 2010 i högsta domstolen släpptes spärrarna för hur mycket pengar olika PAC organisationerna för skyffla in i kampanjerna, detta i sin tur har fått ett nytt begrepp, Super PACs.

Skillnaden mellan PAC och super PACs är att super PACs pengarna inte fått gå direkt till en kandidat utan istället används dessa pengar i realiteten för att smutskasta kandidaten medtävlanden. Företag och privatpersoner lägger alltså miljarder på att smutskasta sin kandidats konkurrenter, detta brukar oftast ske via mass-utskickade mail till amerikanska medborgare eller reklamfilmer på bästa sändningstid.

Förstår ni problemet ännu? Problemet är att för att du skall kunna bli vald till president i USA behöver du kunna samla in PAC pengar, och detta leder till att presidentkandidaten måste gå med på att driva kapitalets frågor. Bland annat är vapenindustrin en av de största sponsorerna, detta leder i sin tur att presidenten eller kongressledamöter blir beroende av deras pengar för att bli omvalda, priset de får betala är att fortsätta driva den fördelaktiga vapen politiken framåt. Detta tycker inte jag låter som en demokrati, snarare ett avancerat korruptionsupplägg.

Det finns ett annat stort problem i det amerikanska presidentvalet, nämligen att debatterna mellan kandidaterna produceras av privatägda mediebolag.
Detta har i sin tur gjort att det i princip bara är de två stora partierna debatterar mot varandra, alla andra små partier stängs ut från debatten. Detta leder till att väljarna i stort sett bara har två val att rösta på, när utbudet egentligen är mycket större än så. Ett annat problem med företags debatter är att företaget själva bestämmer hur debatten utformas, vilka frågor som ställs, i vilken turordning kandidaterna svarar och så vidare. Detta ger mediebolagen en extremt stor roll, och eftersom det inte är ett Public service bolag som producerar debatten finns det egentligen inga krav på att debatten skall vara opartisk.

Det sorgliga med detta är att detta gäller alla val i USA, inte bara presidentvalet utan även kongress och senatorvalen. Det amerikanska valsystemet svämmar över av pengar från olika typer av företag och privatpersoner som försöker med hjälp av sina pengar få sin vilja igenom via Vita huset, och eftersom att USA är världsmästare på att få sin lagstiftning att bli hela världens lagstiftning påverkar detta allt och alla, vare sig vi vill det eller inte.


Min åsikt om att USA är en oligarki delas som tur är inte bara av mig utan den delas även av bland annat USA ́s tidigare president Jimmy Carter. Även om han har hunnit bli 95 år gammal ser han problemet med USA demokrati. Under en intervju med Oprah Winfrey sade han så här angående oligarkin i USA: ”We’ve become now an oligarchy instead of a democracy. And I think that’s been the worst damage to the basic moral and ethical standards of the American political system that I’ve ever seen in my life,”

Innan USA försöker prokla på andra länder demokrati bör man först och främst se i sin egna bakgård. Tiden är förbi för USA att statuera exempel och visa upp sin fina demokrati, för i som ni själva har upptäckt när ni läser denna texten är USA allt annat än en fungerande demokratisk demokrati.

Allt för din trygghet

Vart går gränsen för när staten kränker sina medborgares rättigheter för att beivra brott? Idag kan du nästan inte göra någonting utan att fastna för statens övervakning. Är det verkligen det samhället vi vill ha?

Just nu håller Kina på med den största satsningen någonsin för att följa varenda spår som medborgarna tar. Kamerorna är utrustade med ansiktigenkännig och artificiell intelligens som enkelt kan skanna ditt ansikte och kan hitta dig på bara några minuter. Under 2020 kommer diktaturen installerat 600 miljoner kameror för att övervaka sin befolkning. En professor i Kina vid namn Gou Bing, stämde i oktober ett företag som har hand om ett zoo. Djurparken har under flera år använt ditt fingeravtryck för att bekräfta att du är där men när djurparken i oktober istället skulle använda ansiktigenkänning fick professorn nog. Detta är den första stämningen i Kina angående detta men det väntas bli fler då många kineser har fått nog av övervakningsamhället.

Kina har som mål att kunna hitta alla landets dryga 1.4 miljarder medborgare på 3 sekunder. Varför detta är viktigt är bland annat att utbyggandet av Kinas sociala kreditsystem som lanserades av regeringen 2014. Systemet bygger på att regeringen rankar och värdesätter medborgarnas beteenden, där bland annat du får minuspoäng om du är inne för länge och för mycket på sociala medier eller om du spelar våldspel på nätet. Om du får minuspoäng leder detta till att du får begränsad rörlighet i form av att du inte kan köpa varken tåg eller flygbiljetter. Om du istället får pluspoäng i systemet får du som ”tack” bland annat lägre ränta, billigare pris på hotell och flyg och en bättre synlighet på dejtingappar.

Edward Snowden visade bevis för att det inte bara är diktaturer som vill övervaka sina medborgare, utan även en demokrati som USA. En av de mest obehagliga avslöjanden han visade på var att staten kan sätta på din mobil/dator kamera i realtid utan att du som användare märker något, allt för minska risken för terrordåd.

Övervakningssamhället i dess renaste form.

Även Sverige är igång med denna teknik. I november 2019 började polisen testa ansiktsigenkänning på Skavsta flygplats. Under förra året tog regeringen även fram ett lagförslag om att kontantkortsköpare skulle legitimera sig, allt för att staten ska ha maximal kontroll.

Svenska politiker vill göra det lättare för polisen att sätta upp kameraövervakning på allmäna platser. Detta kommer leda till att din personliga integret kränks och att du snart inte kommer kunna leva ditt liv utan att staten kan följa alla steg du tar, inte bara digitalt utan även fysiskt. Innan vi börjar med denna typ av övervvakning i Sverige måste vi ha en ordentlig debatt, både i riksdagen men även generellt ute i stugorna.

Om 20 år kanske Sverige har lika många artificiella kameror och ett liknande socialt system som Kina. Ingen vet men jag är inte lika säker som de svenska politikerna att svenska folket ger upp i princip alla sina rättigheter för att få en på ytan ökad trygghet.

Det kontantlösa samhället är vår tids största fråga

Jag pratade med en nära vän precis innan jul, han hade varit i Tyskland och jobbat en sväng. Han berättade för de tyska kollegorna han träffade där att i Sverige får vi vår lön insatt på ett lönekonto, deras reaktion var positiv eftersom om man har pengar på ett tyskt sparkonto får man ränta på sina pengar. Deras förvåning var total när han berättade att vi inte får någon sparränta på våra pengar inne i banken. Det är klart att tyskarna har ett bankkort kopplat till lönekontot, men det som skiljer tyskarna från svenskarna är att dem är att våra tyska vänner oftare tar ut pengar för att istället använda kort snarare än kontanter i den dagliga handeln.

Jag läste för ett tag sen att Niklas Arvidsson, docent och lektor i industriell dynamik och Jonas Hedman på Handelshögskolan i Köpenhamn hävdade att Sverige kommer bli världens första kontantfria land. Döm om min förvåning när jag läste att de spår ett datum för när Sverige i princip kommer bli kontantfritt, 24 Mars 2023. 1180 dagar. Det är alltså 1180 dagar vi har på oss att agera om inte kontanterna skall försvinna för gott.

Vi medborgare måste ställa oss frågan om det är värt att tappa vårt privata liv, vår integritet och våra grundläggande rättigheter för att det går någon halvminut snabbare att betala.

För samtidigt som du betalar med ditt kort är det alltid någon som tjänar på det. Efter presidentvalet i USA 2016 blossade skandalen om Cambrige Analyitica upp i medierna, det hela handlade om att företaget hade samlat in Facebooks användaruppgifter för att sedan paketera om det och sälja det vid ett senare tillfälle till den part som bjöd högst. Detta ledde till att en valkampanj fick reda på allt om användarna och kunde göra riktade annonser till väljarna. Detta kunde handla om att en potentiell väljare fick höra något dåligt från den andra kandidaten för att personen kunde rösta ”rätt.” På samma sätt så kategoriseras alla våra transaktioner, med några få knapptryckningar så kan företag eller stat få reda på vilken mat du gillar och vilka hobbys du har.

Riksdagen klubbade som tur var för det självklara förslaget om att banker måste tillhandahålla kontanter. 299 av 349 ledamöter i riksdagen hade vett nog att inse att svenska banker skall tillhandahålla kontanter. Att det ens behöver klubbas som en lag är sinnessjukt, för om inte bankerna erbjuder lagliga svenska betalmedel till folket, vem ska då göra det? En självklar seger för alla som värnar om sin integritet.

I de diktatoriska Kina har bankerna stenkoll på alla transaktioner som medborgarna gör, allt du gör kategoriseras. De har stenkoll på hur mycket alkohol du dricker, vilken politisk ideologi du har, om du går på mediciner etc. Banken och staten använder sedan dessa data om dig för att till exempel beräkna hur mycket lån du får ta, vilken försäkringspremie du ska få etc. Regimen satsar varje år miljarder dollar på att hålla koll på medborgarna. 

Jag säger inte att Sverige håller på att bli som Kina, men vi får vara försiktiga, för när vi väl har tagit steget till ett kontantlöst samhälle finns det ingen väg tillbaka.

Hampus Andersson

Masspsykosen Sverige

Kyrkor som jämför Greta Thunberg som den nya frälsaren, medier som okritiskt skriver spaltmeter om hur Greta påverkar världen utan att ta upp det enorma PR maskineriet som står bakom henne.

Det är klart att vi ska hylla Greta för hennes engangemang i klimatfrågan, men samtidigt så är Sveriges utsläpp per capita väldigt små i jämförelse mot resten av världen. (Se bild nedan)

Samtidigt som Sverige med sina 10 miljoner invånare straffbeskattar vanliga människor som behöver ha en bil, så öppnar Kina och andra större länder nya kolkraftverk.

Trots vad alla klimattalibaner på södermalm säger visar fakta att den energikällan som har minst påverkan på klimatet är kärnkraft. Det är väldigt lätt att sitta på södermalm och säga att vi ska öka bensinskatten när man har nära till exakt allting, alla människor har inte tillgång till Stockholms kollektivtrafik.

Kan samtidigt inte sluta förundras över mediernas extrema intresse för klimatdemostrationer, jag undrar om medierna kommer vara lika intresserade för demonstrationen som sker idag onsdag angående situationen över de hemlösa och alla fattigpensionärer i Sverige?

Stefan Löfven har deltagit i en manifestation angående flyktingar samt deltagit i att hylla tre kronor på Sergels torg. Du borde vara lika intresserad över att manifestera mot de skamliga pensionerna som du bidragit till att upprätthålla.

Hampus Andersson.



Inget parti orkar bry sig om vår självständighet

Sverigedemokraterna är ett utpräglad EU-kritiskt parti. De gick förra veckan ut och deklarerade att de minsann inte längre vill lämna den överstatliga organisationen utan istället ”reformera inifrån.” Detta kan såklart tolkas som en vink mot de EU-vänliga partierna i SD:s drömblock M+KD. Om inte ens det mest nationalistiska partiet inte vill lämna EU och därmed vårt eget självbestämmande, vilka skall då göra driva den frågan i EU valrörelsen 2019?

Sverigedemokraterna har de mest anti EU väljare, nästan 50 procent av deras väljare vill att Sverige skall gå ur EU. 16 procent av svenska folket vill ha ett svenskt utträde. Var skall de ta vägen nu när både sverigedemokraterna och deras motsats Vänsterpartiet inte längre driver frågan? Resultat kan komma att bli att Alternativ för Sverige ökar, eller att svenskarna inte längre orkar bry sig om en eventuell Swexit.

Jag vet inte vilket av alternativen som vore värst. 

Inget riksdagsparti vill längre flytta makten från Bryssel tillbaka till Sverige, det är iallafall inget parti som vill förverkliga det. EU är ett stort demokratiproblem, men det är ett ännu större demokratiproblem att inget parti i Sverige riksdag vill flytta tillbaka makten till det svenska folket.

Vänsterpartiet har gjort exakt likadant som Sverigedemokraterna, man vill reformera EU inifrån. Bägge partierna vet innerst inne att detta aldrig kommer bli verklighet. De vill samtidigt inte på hemmaplan svara på frågor om varför vi inte skall samarbeta i Europa, då betalar de hellre detta priset.

Det är klart att EU har sina fördelar, men att flytta makt från det svenska folket och ge brysselbyråkrater lika mycket, eller till och med mer makt än svenska riksdagsledamöter är direkt farligt för vårt land. I Sveriges grundlag kan man läsa att All offentlig makt skall utgå från folket, men utgår verkligen EU’smakt från det svenska folket? Vi kan inte rösta bort andra länders politiker i parlamentet, och ansvarsutkrävandet är det som definierar en demokrati.

Jimmie Åkesson brukar hävda att huvudanledningen till att han en gång i tiden lämnade moderaterna till förmån för Sverigedemokraterna var att han inte vill se Sverige i EU. Nu vill han istället med sina vänner i den konservativa EU gruppen ECR reformera EU inifrån, en synnerligen naiv tanke även om jag också förstår att Sverige inte bara kan lämna EU på en natt, kolla bara på Brexit.

När Brexit inträffade sade Jimmie Åkesson att EU försöker straffa Storbritannien genom att göra priset så högt så att ingen annat land skulle vilja lämna EU. Jimmie Åkesson, du gick just in i den fällan.

Hampus Andersson


Vänsterpartiet kapitalisterna

Vem hade kunnat ana att K:et i det gamla VPK skulle stå för kapitalism snarare än kommunism? Det är numera ett faktum efter att (V) släppt igenom en kapitalistvänlig politik i riksdagen.

Vad (V) får i gengäld av Socialdemokraterna är inte känt men det vore inte en värst vild gissning att tro att den så kallade ”Stödhjulsregeringen” får göra rejäla eftergifter för att få Vänsterpartiets stöd. Det kommer bli svårt för C och L att få igenom sin reform av marknadshyror, detta kommer enbart leda till att Jonas Sjöstedt väcker en missförtroendeförklaring mot regeringen.

Det är tydligt att Socialdemokraterna är ett maktparti där just makten är det viktigaste, partiet gick till val på Socialdemokratisk politik men får nu driva mer liberalpolitik än vad Alliansregeringen gjorde. Men vad gör man inte för makten?

Aldrig någonsin tidigare har svenska folket blivit så förda bakom ljuset som nu, partier som under hela valrörelsen talade om andra partiers farliga politik sätter sig i knäet på just dessa partier. Hur kan man lita på Annie Lööf och Jan Björklunds nästa valrörelse? Kommer de att utge sig för att vara borgliga igen eller kommer dem att vara öppna med sitt socialistvurmande?

Hampus Andersson.