Varför är du så tyst Nyamko?

Ebba Busch Thor skriker i media om hur socialdemokraterna svikit de äldre trots att hennes egna parti är ytterst ansvariga för äldreomsorgen i Stockholm. Stefan Löfven håller tal till nationen och håller presskonferens varje dag. Jonas Sjöstedt går ut och tycker att människor skall få en 75% rabatt på sin hyra. Jimmie Åkesson gör som Stefan Löfven och håller också ett tal till nationen, inte lika proffsigt men ändå. Ulf Kristersson blev vansinnig på Stefan Löfven i förhandlingar om hur mycket makt regeringen skall ha under krisen. Anders W Jonsson hoppar in och hjälper till inom vården, han är ju trots allt läkare.

Alla partiledare hörs och syns förutom den som behöver det mest. Jag undrar, varför är du så tyst Nyamko Sabuni?

Liberalernas stöd hos den svenska allmänheten har minskat från 13,4 % 2002 till 5,49 % 2018. Nu har partiets opinionssiffror sviktat ännu mer och är nere på i snitt 3.8. Inte konstigt om man tänker efter då det krävs en grävande journalist för att få reda på hur partiet tycker att Sverige skall agera under pandemin.

Nyamko Sabuni kan prata hur mycket som helst om att ”vi måste göra saker i rätt tid” och att hon blir förbannad på regeringen för att smittan fick stort fäste kring Järvafältet, själv var hennes lösning att förortens äldre skulle bo på hotell för att på så sätt minska trångboddheten, vet inte på om hon på allvar tror att det kommer leda till att halva familjen flyttar till hotell och halva familjen stannar i lägenheten, jag tror att alla hade valt att bo på hotell gratis.

Men allvarligt talat, varför säger du inget som folk lyssnar på? Varför vågar ni inte tydligt kritisera Sveriges höga dödstal?

Liberalerna har gått vilse i sin egen ideologi under lång tid, ingen verka veta riktigt vad de vill och varför de vill det. Inte konstigt då de innan valet lovade att verka för alliansen men i själva verket agerade stödhjul till fyra fortsatta år med Stefan Löfven. Partiet är i ett ingenmansland  där ingen väljare varken från höger eller vänsterkanten har någon aning om vart partiet står, Liberalerna har hamnat i en position där de varken är i opposition eller i regering. Det är bara en tidsfråga innan antal svenskar smittade i Coronavirus är större antal än väljare som lägger sin röst på Liberalerna.

 

 

 

Dödsstöten för (S)?

mask-4934337_1920

Hela världen undrar vad Sverige håller på med, för samtidigt som hela världen har stämplat ut fortsätter Sverige som om (nästan) inget har hänt. När Sveriges dödstal skjuter i höjden kommer det inte dröja länge innan medborgarna vänder regeringen ryggen. Är det under nästa val socialdemokratin kommer backa lika mycket som de gjort i övriga Europa?

Socialdemokrater över hela Europa har under de senaste åren upplevt en rejäl tillbakagång. I Nederländerna backade det socialdemokratiska partiet från 19% i valet 2012 till 5,7% 2017. Tysklands motsvarighet till Socialdemokraterna SDP gjorde 2017 sitt sämsta valresultat under efterkrigstiden, SDP fick i och för sig 20,5 procent av rösterna men detta kan jämföras med valresultatet 1998 då SDP fick 40%. I Sverige är Socialdemokraterna fortfarande i regering men gjorde 2018 sitt sämsta valresultat på över 100 år då de enbart lyckades skrapa ihop 28%.

Om inte Sveriges dödstal stagnerar snarast kommer regeringen med Socialdemokraterna i spetsen hållas ansvarig för att inte ha gjort tillräckligt. Det Sverige har varit extremt tydliga med, i princip den enda Corona-lagen som stiftats, är att varje dag kalla till presskonferens, allt annat har varit extremt otydligt.

Anders Tegnell och Stefan Löfven lider av samma problematik, dem är motsägelsefulla och klarar inte av att driva Sverige genom en kris. Vi såg samma problematik som vi ser hos Tegnell 2020 som vi såg av Stefan Löfven under flyktingkatastrofen 2015. Igen av dem levererar handfasta svar utan allt blir luddigt och till syvende och sist kokas allt ner till att svenskarna skall ta eget ansvar. Vad sägs om att myndigheter och regering börjar ta sitt ansvar och levererar tydliga beslut?

2022 kommer bli dödsstöten för Socialdemokratins Sverige, det är bara att hoppas att det inte hinner ske än till katastrof tills dess. Nu får de vara nog med svaga ledare som enbart är duktiga på leverera motsägelsefulla floskler, Sverige är värd en stark ledare. Svaga ledare verkar ha blivit den nya svenska modellen.

 

 

 

 

 

VAD KUNGENS TAL BORDE HA HANDLAT OM

drottningholm-palace-2419776_1920.jpgKungen höll nyss ett tal direkt riktat mot det svenska folket angående den pågående Coronakrisen. Att kungen håller tal till de svenska folket är en högst ovanlig företeelse sker enkom när landet har drabbats av svåra kriser,olyckor osv. Senast kungen talade direkt mot svenska folket var 2004 efter tsunamikatastrofen.

Kungen sa mycket bra saker, men varför ställer inte kungen upp på riktigt för det svenska folket och självmant avstår en del eller hela sin skattefinansierade miljoninkomst? Att kungen gör ett bra jobb för att representera Sverige tvivlar jag inte på, men i en tid där mängder av ”vanligt” folk blir permitterade och sparkade tycker jag att kungen bör ställa sig på de svagas sida och hålla till godo med miljonerna han redan har fått av oss skattebetalare.

Kungens apanage uppgår till cirka 140 miljoner kronor per år, är det inte dags att minska denna summan en aning och istället rikta de pengarna mot vården eller mot krisande branscher. I extrema tider krävs extrema lösningar och i dags läget görs dem pengarna mycket större nytta i andra delar av samhället. I en tid när våra ledare talar om att var och en måste ta sitt ansvar bör monarken föregå med gott exempel.

Visst att kungen håller ett tal där vi fylls med tillförsikt och där vi kan blicka mot bättre tider är utomordentligt. Om vi ska vara ärliga är detta talet glömt av dem flesta imorgon, det som hade kunnat göra kungen betydelsefull för samhället en lång tid framåt skulle varit om han minskade apanaget i förmån för de som behöver pengarna bättre. Ledarna bör gå främst i ledet och visa deras uppoffringar innan de påtvingar vanliga medborgare att göra desamma.

 

 

ITALIEN NÄSTA LAND ATT LÄMNA EU?

breaking-point-1440022_1920 (1)Italien skriker desperat efter hjälp till det maffiga överstatliga EU som vägrar lyssna, sanna mina ord, Italien blir nästa land att lämna EU.

Coronaviruset epicentrum i Europa är Italien, landet befinner sig i en total kris där myndigheterna kämpar för att rädda så många liv som möjligt. När Italien insåg att landet inte skulle kunna hantera denna enorma kris på egen hand, sträckte de ut en hand till unionen. Det enda Italien begärde var att EU och dess medlemmar lånar ut pengar till landet då Italien (trots att de är nettobetalare sedan många år) inte har de ekonomiska musklerna som Tyskland och andra nettobetalande länder har. Lite hjälp skall man väl få när EU-samarbetet kostat mer än de smakat för italienska plånböcker under många år?

“First let’s beat the virus, then think about Europe again. And, if necessary, say goodbye. Without even thanking it,”  Förre detta premiärminister tillika oppositionsledaren Matteo Salvini.

Föga förvånande vägrade unionen att lyssna på Italiens desperata rop och istället har bland andra Tyskland, Frankrike och Ryssland ställt upp med medicinsk hjälp. Är det inte lite tragikomiskt att Italien får snabbare hjälp från Ryssland än av EU?

Likadant var det 2018 när skogsbränder härjade i Sverige. Hjälpen kom inte från EU, den kom från enskilt välvilliga nationer med Polen i spetsen. Flera svenska medier fortsätter hävda att det var EU som kom till undsättning, men pratar du med Polens regeringsparti är detta något de skrattar åt.

Italien och Sverige är två lysande exempel på att det beryktade ”EU samarbetet” inte fungerar när man behöver det som mest. Det som verkligen fungerar är när länder hjälps åt vid sidan av EU. EU har utvecklats till att enbart vara en pengastinn överstatlig Union där medborgarnas hälsa kommer i andra hand, det viktigaste för EU är och förblir pengarna.

 

 

Sverige, lär er av Danmark!

coronavirus-4903566_1920

Coronaviruset visar att Sverige är sämst när det gäller som mest. I skrivande stund är 260 personer smittade i en virusepidemi som skövlar människoliv över hela världen, men medan detta sker sitter Sverige lamslagna. Medan länder världen över agerar kraftfullt med preventiva åtgärder verkar det nästan som att Sverige med statsepidemiologen Anders Tegnell i spetsen gör allt för att viruset skall få fäste i landet.

Gudarna ska veta att jag inte är expert på varken virussjukdomar eller hur dessa sprider sig, men med enkelt bondförnuft och en gnutta intelligens förstår vem som helst att en sjukdom sprider sig snabbare om man packar ihop många människor på en liten yta. Danskarna förstår detta bättre än svenskarna och framförde till exempel sin version av Melodifestivalen utan publik närvarande i arenan, även sportevenemang spelas utan publik.

Men i Sverige vill myndigheterna inte erkänna att de helt har tappat kontrollen över situationen utan genomför alla evenemang såväl sport som Melodifestivalen med publik. Om bara en av de tusentals personer på finalen av Melodifestivalen är sjuk så står Sverige inför en väldigt allvarlig situation där tiotusentals kan vara smittade.

Varför väljer Danmark att vidta nödvändiga skyddsåtgärder medan Sverige tittar åt ett annat håll och låtsas som att det regnar? Det skiljer inte många mil mellan Köpenhamn och Stockholm men beslutsfattandet får det att se ut som att våra länder ligger i vitt skilda världsdelar.

Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten är ett tydligt exempel på när svensk myndighetsutövning fungerar som sämst. Inte bara på grund av att Anders Tegnell snyter sig i handen (!) samtidigt som hans myndighet talar om vikten av basal hygien, utan också av anledningen att Anders Tegnell inte verkar ha någon aning om vad han själv sysslar med.

Sveriges kännetecken är tyvärr numera att när medborgarna behöver staten som mest sviker myndigheterna som bäst.

Business Bryssel

Uppemot 30.000 lobbyister i en stad mindre än Stockholm, paradis för Europas demokrati eller ett paradis för storföretagens påverkanskampanjer? Europas medborgare måste nu börja ställa sig frågan, vilka styr EU egentligen och i vilket syfte?

the-last-shirt-3701085_1920

Inför EU valet i Maj 2019 skickade Dagens Nyheter ut en enkät till alla svenska EU parlamentariker, frågan de ställde var ”har du någon gång blivit påverkad av lobbyister?” Nära 50 procent svarade ja, och 12 av 20 parlamentariker uppger att de har blir kontaktade varje vecka av olika lobbyister. 5 av 20 uppgav att de hade blivit kontaktade varje dag.

För att ni skall kunna få en hint om hur mycket pengar privata företag lägger på att påverka förslag och lagar EU lägger fram så har de 5 största olje och gasföretagen mellan 2010 och 2019 lagt cirka 2,6 miljarder kronor på att försöka få inflytande i Europas miljöpolitik. Är det verkligen demokrati när de stora företagen har större påverkan inom EU än den vanliga medborgaren?

När Sverige röstade för ett svenskt EU medlemskap 1994 var en av viktigaste frågorna att snuset skulle bli lagligt och få säljas i alla medlemsländer. Trots många omröstningar angående snuset är det fortfarande 25 år senare inte lagligt att sälja snus i något annat EU land än i Sverige, trots att flera studier visar att det är mycket hälsosammare än att röka. Undrar ni varför snuset fortfarande är olagligt att sälja i Europa? Därför att cigarett företagen vet att om EU:s medborgare hade snusat istället för rökt så hade tex Philip Morris som är en av de största tobaksföretagen, gått enormt mycket back på det. Därför satsar till exempel Phillip Morris årligen enorma summor på att försöka påverka EU att rösta nej till snuset, allt för att behålla sitt tobaksimperium. Svenska snusjätten Swedish Match har tyvärr inget att sätta emot när alla stora cigarett företagen går samman. Sorgligt men sant.

Svenska Dagbladets granskning visar att det inte bara är inte bara privata företag som satsar stora pengar på lobbyverksamhet i Bryssel. Vad många inte vet är att svenska skattepengar går till att finansiera lobbyismen inom EU. Svenska Dagbladets kartläggning förra året visade att cirka 100 miljoner svenska skattekronor går till detta. Det betyder alltså att alla vi som betalar svensk skatt även betalar för cirka 15 kontor som enbart syftar på att påverka Unionens framtid.

Den erfarne EU politikern Christofer Fjellner (M) menar att de svenska lobbyister som företräder svenska landsting och regioner inte lyckas påverka unionen särskilt mycket. Han säger även att han har haft mer kontakt med företag som lägger några hundra tusen kronor snarare än med svenska lobbyister som lägger 100 miljoner. Det betyder alltså ännu en misslyckad satsning med våra skattepengar som medel.

Det stora problemet med lobbying inom EU är att det saknas transparens, det finns alltså inget register som registrerar vilka företag som träffar vilken person inom EU. Detta leder till att det är i princip helt omöjligt att granska hur ett beslut de facto kom till, ingen vet om det var parlamentarikern själv som tog initiativ till ett beslut eller om han fick förslaget serverat från en lobbyorganisation. Ingen vet egentligen vems åsikt en parlamentariker företräder, i det bästa av världar är det parlamentarikerns egna åsikt, i det sämsta av världar är det en köpt åsikt.  

Men det mest sjuka med EU är alla dess förmåner som ges till parlamentarikerna och bristen på insyn vart förmånerna tar vägen. Varje månad får varje parlamentariker cirka 42.000 kronor som skall gå till att hyran till sitt kontor i sitt hemland, men i vissa (troligtvis många) fall utnyttjar politikerna partiets lokaler, detta betyder alltså att pengarna går in direkt till partiets kassa. Undra på varför svenska partier tycker EU-valet är så viktigt.

Sverige betalar även en väldigt stor medlemsavgift till EU som årligen ligger på 30 miljarder kronor, och frågar du de flesta svenska medborgare så kan de inte på rak arm säga vad exakt vi har fått för pengarna. Sanningen är att vi får tillbaka max 50 procent i olika bidrag, summan brukar variera från 10 till 15 miljarder. Rimligt? Not so much.

Finns det någon svensk politiker som kan säga att den Europeiska unionen har varit en vinstaffär för svenskarna? Trots att vi betalar extrema summor till EU varje år tycker EU-Kommissionen att vi betalar för lite, en uppfattning som delas av bland andra vår EU-minister Hans Dahlgren (S).

Hur kan du tycka det är rimligt att ännu fler svenska skattemiljarder ska gå till att försörja den överstatliga EU apparaten? Hur kan du tycka att det är rimligt att svenska medborgare som redan betalar väsentligt mer pengar än andra medborgare skall betala ännu mer? Frågorna är många och tyvärr får vi inga svar då det inte längre finns något riksdagsparti som ligger på om ett svensk utträde, både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har som bekant backat i sin EU-kritik.

”Vinsten” som svenska politiker brukar tala om är att vi ”samarbetar mer” inom stora områden som terrorism,miljö och forskning. Min fråga är då, trots alla miljarder vi och privata företagen göder EU med, har medborgare fått valuta för pengarna? Svaret är entydigt ett nej det är nästintill enbart företagen som har tjänat på de europeiska samarbete. Jag menar, kan inte Norge och Island samarbeta med andra europeiska länder trots att de är utanför den överstatliga unionen? Klart att de kan. Det finns till och med fördelar med att vara utanför unionen. Island och Norge kan själva sluta avtal med Kina och USA istället för att alla medlemsländer först ska komma överens om avtalet, och efter det komma med sina synpunkter om avtalet. Dessutom minskar chansen att lobbyister kan påverka processen.

Det är på dags att vi på allvar tar debatten om ett svenskt EU utträde, för även om jag inte var född 1994 när det folkomröstades om ett inträde är jag tämligen säker på att EU medlemskapet har varit en stor förlust affär för Sverige och svenska medborgare. Det är bara att lägga sig platt och erkänna Business Bryssel lurade hela svenska folket.

 

 

United States of Money

USA brukar marknadsföra sig som den bästa demokratin i världen, där vilken amerikansk medborgare som helst kan bli vald till president. Landet går till och med ut i krig för att få världen mer demokratisk, men kan verkligen vem som helst bli amerikansk president?


I själva verket är detta bara en illusion. För om du skall bli president krävs det att du lyckas samla in flera miljarder kronor från privata företag och rika privatpersoner som sponsrar din valkampanj, detta är själva definitionen av en oligarki. Med oligarki menas att det är ett fåmannavälde, att få personer styr genom att ha tillgång till kapital och/eller ärvda titlar. Det vill säga självaste antitesen för en väl fungerande demokrati.


Känns det för er helt främmande när jag säger att USA i själva verket snarare är en oligarki än en demokrati? Här reder jag ut problemen med ”den bästa demokratin i världen”.


För att bedriva en svensk valkampanj får partierna dels pengar staten men även intäkter från medlemmarna. Sedelbunten är olika stor beroende på hur många ledamöter partiet har i Riksdagen/region/landsting etc. Inför valet 2018 var det Socialdemokraterna som lade mest pengar på sin valkampanj, närmare 100 miljoner kronor spenderades för att försöka påverka svenska folket att rösta på partiet. I jämförelse med USA är detta bara en droppe i Atlanten, Washington post skriver att Hillary Clintons valkampanj landade på 768 miljoner dollar. Det spelar såklart en roll att vi i Sverige snarare röstar på ett parti snarare än en person, men ni fattar poängen.

Visst det finns problem med det också, till exempel att det missgynnar små partier eller nystartade partier men det är i alla fall inte korrupt som det amerikanska systemet.


För att bedriva amerikanska presidentvalskampanjer krävs det ofantligt mycket mer pengar än i svenska riksdagsval. Detta har legat till grund för att så kallade PACs har kommit till. PAC står för Political action committee och syftar till att företag och privatpersoner kan skänka bidrag till olika kandidater genom olika PACs organisationer för att stödja den kandidaten kapitalet vill ska vinna. Dock finns det ett maxbelopp som en PAC organisation får skänka till en kandidat. Men efter ett beslut 2010 i högsta domstolen släpptes spärrarna för hur mycket pengar olika PAC organisationerna för skyffla in i kampanjerna, detta i sin tur har fått ett nytt begrepp, Super PACs.

Skillnaden mellan PAC och super PACs är att super PACs pengarna inte fått gå direkt till en kandidat utan istället används dessa pengar i realiteten för att smutskasta kandidaten medtävlanden. Företag och privatpersoner lägger alltså miljarder på att smutskasta sin kandidats konkurrenter, detta brukar oftast ske via mass-utskickade mail till amerikanska medborgare eller reklamfilmer på bästa sändningstid.

Förstår ni problemet ännu? Problemet är att för att du skall kunna bli vald till president i USA behöver du kunna samla in PAC pengar, och detta leder till att presidentkandidaten måste gå med på att driva kapitalets frågor. Bland annat är vapenindustrin en av de största sponsorerna, detta leder i sin tur att presidenten eller kongressledamöter blir beroende av deras pengar för att bli omvalda, priset de får betala är att fortsätta driva den fördelaktiga vapen politiken framåt. Detta tycker inte jag låter som en demokrati, snarare ett avancerat korruptionsupplägg.

Det finns ett annat stort problem i det amerikanska presidentvalet, nämligen att debatterna mellan kandidaterna produceras av privatägda mediebolag.
Detta har i sin tur gjort att det i princip bara är de två stora partierna debatterar mot varandra, alla andra små partier stängs ut från debatten. Detta leder till att väljarna i stort sett bara har två val att rösta på, när utbudet egentligen är mycket större än så. Ett annat problem med företags debatter är att företaget själva bestämmer hur debatten utformas, vilka frågor som ställs, i vilken turordning kandidaterna svarar och så vidare. Detta ger mediebolagen en extremt stor roll, och eftersom det inte är ett Public service bolag som producerar debatten finns det egentligen inga krav på att debatten skall vara opartisk.

Det sorgliga med detta är att detta gäller alla val i USA, inte bara presidentvalet utan även kongress och senatorvalen. Det amerikanska valsystemet svämmar över av pengar från olika typer av företag och privatpersoner som försöker med hjälp av sina pengar få sin vilja igenom via Vita huset, och eftersom att USA är världsmästare på att få sin lagstiftning att bli hela världens lagstiftning påverkar detta allt och alla, vare sig vi vill det eller inte.


Min åsikt om att USA är en oligarki delas som tur är inte bara av mig utan den delas även av bland annat USA ́s tidigare president Jimmy Carter. Även om han har hunnit bli 95 år gammal ser han problemet med USA demokrati. Under en intervju med Oprah Winfrey sade han så här angående oligarkin i USA: ”We’ve become now an oligarchy instead of a democracy. And I think that’s been the worst damage to the basic moral and ethical standards of the American political system that I’ve ever seen in my life,”

Innan USA försöker prokla på andra länder demokrati bör man först och främst se i sin egna bakgård. Tiden är förbi för USA att statuera exempel och visa upp sin fina demokrati, för i som ni själva har upptäckt när ni läser denna texten är USA allt annat än en fungerande demokratisk demokrati.